Har aldrig accepterat att
placeras in i ett fack där
andras tillfredsställelse
har varit min olycka.

Förneka den jag är och
det som jag ser och känner
vore som att döda min själ.

Vi sitter alla fast i olika system
för att få våra överlevnadsbehov.
Livet har satt mig där jag ska testas
och utsättas för olika situationer.

Övergrepp på olika plan.
Från ande, själ och till kropp.
När det yttre gjorde för ont så
fanns det bara en väg att gå.

In åt!
Djupare...
Bort från ytan.

Där inne fann jag ett glädjefullt
barn. Lekande, skrattande oförstört.

Tillsammans med andra likasinnade
var det glädjen och friheten att vara
spontan och närvarande det viktigaste.

Titlar och materiella värden hade inget
med skrattet, glädjen och nuet att göra.

Det yttre skalet fanns inte mer .
Ingen kunde placera in mig i ett fack
där mitt värde var en siffra som i grunden
bara var ett nummer utan livsglädje!