Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag skrev detta till min bror som dog framför mina ögon när jag var 7 år. Han var 8 år när han drunknade


Barnet



Barnet

Med sträckta händer och sand i ögonen
hittade man barnet
som lämnades bort en tidig morgon fyll av het luft
men trots att många såg barnet skrika av rädsla
ligger han kvar på samma plats.
Sanden har täckt hela kroppen
men munnen syns fortfarande som en dyster måne
i en november kväll.
Han andas inte längre,
jorden som han kom till tog hans sista andetag
med långsam takt
Vinden vill sjunga om hans existens
men de dolda andarna uppvaknande slukar allt som andas
och släcker nya hjärtan
Barnet som saknar sammanhang och identitet
är redan bortglömt
Inte ens de snällaste gudarna kan ropa på hans namn




Fri vers av Minona
Läst 212 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2016-02-21 20:28



Bookmark and Share


  Knoparemoj
Hej,

Dessa hemskheter är något
väldigt svårt att sätta ett finger på.

Ha det gott
Bosse
2016-03-16

    snöö
Stark text om det fruktansvärda. Tycker om ditt sätt att skriva på.
2016-02-24

  mike irow
känsloladdad--öppet-
att det gör ond...
2016-02-22
  > Nästa text
< Föregående

Minona
Minona