Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

hudlösheten


jag är så tom
att det ekar när du viskar i mitt öra

det finns ingen poesi i mig
inte längre

det finns ingen dröm i mig
inte längre

vi kan sitta här
och stirra hål i varandras själar

jag kan undvika berätta
hur kärleken äter upp mig
bara låta det ske


Fri vers av freathe
Läst 383 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2016-02-21 21:42



Bookmark and Share

  blekhet VIP
"Jag är så tom
att det ekar när du viskar i mitt öra"

Önskar jag hade kommit på den meningen själv ;)
2017-02-19

    EG
Ett gränsland mellan ångest och mani, där solen sällan skiner. Ont gör det. Väl ordat!
2016-02-25

    ej medlem längre
Galet bra skrivet. Känner igen mig så i det du skriver.
2016-02-25

    Hestia
Underbar dikt. Den känns.
2016-02-21

  Silverstripe
Ett eko kan vara att tankarna studsar mellan precis det som skapar en dikt!
2016-02-21

  Peter Stjerngrim VIP
Kanske är det så att du känner att poesin lyser med sin frånvaro inom, men den finns där ... Ty poesin genomsyrar hela ditt själ och hjärta - ja, hela ditt väsen ...
Men orden kan stundom tystna - men bara för en liten tid då de samlar ny styrka och livsenergi ...
Det är min övertygelse utifrån allt jag läst och tagit till mig av dina flöden här ...
2016-02-21
  > Nästa text
< Föregående

freathe
freathe