Om man ändå kanske skulle ta vara på de små oaser av trygghet som i vardagen står att finna. Jag menar, ingen får allt, men vi alla får ju något. Missförstå mig inte nu, kamrat, jag säger att inte att du ska vara nöjd. Var aldrig nöjd. När du är nöjd slutar du drömma, och att du skall sluta drömma är precis vad borgarna vill.

Det är ju lite därför de ogillar spritmonopolet. Är du packad fattar du inte hur jävlig tillvaron är, och vips, står du inte längre på barrikaderna och kämpar för drömmen om en bättre värld.

Istället sitter du där i soffan, och slaskar någon halvtaskig bakismat till ljudet av en hög med smutstvätt som skriker sin närvaro i dina öron. Någonstans utanför fönstret kan du höra Gunnar Hökmarks stönanden studsa mellan luggslitna hyreshusfasader. Stönanden som knorrar sig lite, då de rytmiskt pressas ut ur darrande, fragmatäckta läppar. Läppar med en så ståtlig överklasskrök, att de endast överträffas av den magnifika överklassfnurren Hanif Bali har på sina läppar.

För det är ju precis det som händer var gång du tar en hutt för mycket.
Drömmar dör och moderata politiker orgasmar i ring.

Sidospår åsidosatt så att jag å andra sidan kan snurra tillbaka till den rätta sidan.

Oaser av trygghet. Små hamnar med lyktor, som vägleder dig hem en stormig natt till havs. Den lilla gula pricken på en alltför grå tröja.

Min lilla färgprick finns i den fria improvisationen. I vetskapen om att äntligen ha insett var jag finner sann glädje. Jag har länge vetat att musiken varit mitt sanna kall. Men det tog tills nu för mig att inse just vilken sorts musik jag vill viga mitt liv åt.

Den fria musiken. Den musik obunden av regler och ramar. Den musiken som blir till när man sätter sig i en öppen aula, och börjar spela utan tanke och plan. Först ensam, men ej ensam länge. Där jag är, hör alltid någon. Ofta kommer någon och tittar. Denne någon sätter sig ibland och tar upp ett eget instrument.

Och så blev en två. Och sen kanske två blir tre.

Tillsammans skapar man någonting vackert. Utan tanke eller idé.
Med bara en känsla till hjälp

Där känns det som bäst tror jag

Och vetskapen om att ha hittat rätt på åtminstone en punkt, känns faktiskt helt okay ändå.