Plöjaren

Han plöjer sig själv.
Han plöjer en svart jord.
Han plöjer ett hav. 

Lämnar svallvågor av jord
efter sig och måsarna landar i vågorna
på jakt efter mask som stigit till ytan. 

Dessa valkiga händer är fyllda av förväntans höst,
svetten i pannan lönar sig längre fram,
den lätta brisen är en tunn linneduk. 

Vid dagens slut släpper han plogen,
ett ankare kastat i djupet,
och fäster tampen vid åkerns ände. 

Plöjaren sopar upp smulorna av tvivel
- tolv korgar fulla:
av sig själv, av jord, av hav.

 

 

 

Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 648 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2016-02-22 05:49

Skriv ut
Spara som PDF

Jordgubbsodlare Skulle verkligen önska mig dessa tätvävda texter i tonsatt form! 2016-04-30

Jordgubbsodlare Vore det bara lite mindre kryptiskt, så ja, magiskt ändå såklart! 2016-04-30

Magdalena Eriksson tack för denna fina dikt. vem plöjer raka fåror dagen lång? 2016-03-06

Annika J Jag älskar bilden av plöjaren som inte bara plöjer ett jordstycke utan även ett hav. Så finns de olika dimensionerna i allt en människa tar sig för. Därför att allting är lika, och ändå, något är förmer.Tolv korgar fulla är mer än vad som behövs för att mätta oss ,och våra drömmar Det finns ett hav. 2016-03-05

Jaseph Vågorna ser jag och åkern dikten blir ett mirakel där jag får följa och känna plöjarens väg genom dagen Orden är vackra och fyllda av det som sjunger och mättar 2016-02-23

ej medlem längre Så himla bra Du skriver! 2016-02-23

Beatriz Quevedo de Hansen En fantastisk dikt! Får bilder tankar---sista versen älskar jag" sopar upp smulorna av tvivel!,,,suveränt 2016-02-23

Eva Langrath Tycker om rytmen och alla inre bilder som jag får av människans vandring på jorden. Du binder ihop det fint med sista strofen som får mig att tänka på en människa som "sopar ihop sig" och vandrar ut i livet igen. 2016-02-22

mike irow sällan man läser såna vackra och rent poetiska texter---(har egna bilder)--- inte ens på biblioteket--med. aktning (står för det-jag skriver!) 2016-02-22

Max Poisé Fin ordföljd och bestämd men ändå vemod i bakgrunden som kryper fram mellan raderna. Bravo! 2016-02-22

Anya Fina metaforer i denna...tänker på Bo setterlinds poem: "Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden." Jaa visst plöjer man sig själv...mest varje dag...förhoppningsvis får man en bättre skörd. 2016-02-22

ej medlem längre "smulorna av tvivel" riktigt bra metafor.. 2016-02-22

Drömfabriken Du blir bara bättre och bättre och bättre. 2016-02-22

Marita Ohlquist En bondes arbete för framtida skördar! Tiltorna ser faktiskt ut som vågor på land. 2016-02-22

i af apa håller med folie du jour, lite ofärdigt ändå bra!! 2016-02-22

ej medlem längre Här harmonierar det konkreta och abstrakta, just som i Vallejos poesi. Naturen och själen... Havet och jordens sammanblandning gör att dikten känns fullständig, som att hela livet är involverat. Dessa verser är toppen: "Vid dagens slut släpper han plogen, ett ankare kastat i djupet, och fäster tampen vid åkerns ände." 2016-02-22

ej medlem längre Komplicerat att ro iland en textväv med två stora metaforer som hav och jord intill den stora mödan. Kan behöva mer utveckling, känns ofärdig på något vis. Men anslaget är toppen, modigt och seriöst a la Sonnevi, Tranströmer, Aspenström. 2016-02-22

Respons Tungt arbete i en miljö där hav och land går in i varandra på ett magiskt sätt. Spännande perspektiv att den som plöjer och skördar också plöjer och skördar sig själv. Bilden av plogen med ankaret kastat i djupet vid åkerns ände är oerhört vacker! 2016-02-22

ej medlem längre Mystiken i det allra mest jordbundna. Tycker mycket om liknelsen när jorden blir till ett hav och de underbara formuleringarna, t.ex. "den lätta brisen är en tunn linneduk" och hela sista strofen. 2016-02-22

Nanna X Stark bild, jag ser en slags Neptun, en riktig styrkekarl som plöjer havet, vilket förvandlas till jord... tills morgonens vågor sköljer bort hans möda. 2016-02-22

Sefarge En 'nygammal' Apostel som Sår 'skapelser' I Moder Jord? Profant skriftat. :) 2016-02-22