Staden försvinner
bort i vinternatten
gardinen rör sej
över glaset och
en hand sticker fram.
Uppe på himlen
ser hon månen
som en blodapelsin
saftig och färsk
i den midnattäkta
stjärnridån.
Den faller långsamt
ned i hennes handflata
när hon känner glittret
mot kinden
det kittlar lätt
och hon skalar
bort kratrar
minns den kvällen
vid polcirkeln
hör hon fågelungar
pipa i boet i trädet.
Långt bort seglar
deras mamma
efter byte
lång tid efter att
matbutiken stängt
nere vid hörnet.
I timmar undrar hon,
hon undrar så
över den sällsamma
platsen
då natten börjar
byta skepnad
till tidig morron,
undrar hon över något
man inte kan läsa
i blicken,
inte kan hålla fast vid,
inte ens dagen efter
finns något kvar
av varken henne,
fönstret
eller den där
blodapelsinen,
men det ligger fjädrar
på gatan
som bilar kör över.
De glittrar