Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När våren slutade vara så vacker

Hybris genom hjälplöst hjärta,
saknar blåögdheten
där drömmars underrede växer genom
betong och formar den gulaste av maskrosor.

Välkomnar att du plötsligt öppnar mina lungor
och väcker den längtan jag burit på i alla dagar.

Så lycklig att jag fick förmånen att träffas,
kommer sova resten av mitt liv under ytan.

Väntar på att omöjligheten inträffar vilken dag som helst.




Prosa av Max Poisé
Läst 215 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2016-02-22 19:16



Bookmark and Share


  Gisela Nordell
känns som ett uppvaknande
styrkan att växa genom betongen
med den gulaste av maskrosor, ger kraft och inspiration!
2016-03-09

  Teresia Ridell
För mig fångar denna lite den mogna känslan av att än en gång orka möta våren.. Börja om fastän man knappt orkar..men man vill så gärna.. Och så länge man lever är det omöjliga blott ett andetag från det möjliga..

Stark känsla, mycket berörande !
2016-02-23

    Max Poisé
Stöter du på mig eller är särskrivningen skit och bra fritt för tolkning :-)
2016-02-22

    ej medlem längre
Tänker inte alls kommentera ordet 'hybris' eller säga att "snyggt" är en urtrist och fantasilös kommentar.

Men!


Tycker ditt nya profilfoto är skitbra.
2016-02-22

    ej medlem längre
Snyggt!
2016-02-22
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé