När vi stal det här landet, och jag säger stal för att det är precis vad vi gjorde, var det rent. Orört. Vilt

Och vackert

Men, det var som högst ett störningsmoment. Ett ögonblick av kognitiv dissonans i våra hjärnor. Vi stal det, greppade tag om dess själ och vred ur den sista tillstymmelsen till liv. Vi skövlade skog, dränerade sjöar och gröpte ur berg. Och varför? Why would we do that? Av vilken anledning skulle vi ta något så rent, vackert och genuint, och skända det på alla möjliga vis?
Knöggla ihop det till en liten liten ful boll.
En idé bland många, tumlad och bortglömd och bortgömd och helt tömd

På substans, värde och karaktär. Vi tog vårt land, och gjorde om det till en stor jävla McDonalds plusmenu, extra allt, all inclusive, flygande flaxande fucking ikeamöbler och cheddardipp till.

Men vi älskar konsumtion och Jakob Wallenberg älskar oss, och allra mest älskar han den vars omedelbara närvaro är en orkan utom all kontroll av den vemjäliga lukten av solvarma, mosade räkor.

Tänk dig den lukten som hänger som en tjock, våt filt över datorrumet varje gång pappa haft "egentid" på internet.

Men vad fan. Konsumtionisten, shopaholicen, eller vad man nu vill kalla den filuren är väl ändå bäraren av hela vår samhällsekonomi.

Hen skapar ju jobb förfan! Målet överordnat precis allting annat i vårt avlånga land som bara råkar se ut som en missbildad penis på världskartan.

Nej, min cyniska tanke är att det inte under några omständigheter kan vara en slump att vårt land ser ut som en ledsen kuk uppe i norra hörnet på världens anlete