dikterna kommer om natten
gör madrassen knölig och kudden för varm
de bråkar i mitt hår och sätter restless legs på mig
allt för att jag ska ge upp 
släppa tankarna fria och formulera dem till attack

jag går upp
öppnar fönstret mot fullmånenatten
står där frusen
och fångar in ett vilset ord som vinglar förbi
jag är förlorad
ännu en klok nattsömn åt helvete och ännu en dikt bärgad

innan jag somnar tänker jag att jag inte kan tänka utan att göra dikt av det
eller är det bara de präntade tankarna som fastnar?
det pågår ett myller av oro under ytan
där drömmarna jäser och drar mig ner till sig
varje människa är en kittel

hur lite vi ändå får lägga i dagsljus av våra hemligheter
hur många solar som släcks osedda
varje natt