en tavla
över en panikångestattack
målad
av dig
eller mig
vem av oss
har känt
den
sortens
känslor?


jag är inte arg
såhär är det idag
att ondskan omringar
som feber
ovanför
finns inget värt att sörja
förutom oss själva

jag läser det
på ett äktenskapsbevis
att det är natt
när vi dör
mitt livs
glöd

så vad säger man
för att lura tillbaka
någon
som föralltid
försvann?

jag inbillar mig själv
att vara himlen
när du dör
som en räddning
mot undergången
bara det
att ingen märker den


jag undrar
vilset
varför en som sett allt
gråter?


så du ler förstrött
fattar inte varför
men du svarar
att glorian
är en ring
av våra misstag

jag är utom mig
undrar
är min värld
en maskerad?

nu frågar dom
ifall du ska bli aska
eller liv

jag är ledsen att jag försvinner
men det var för dig
och för att gå från rätt
till fel
en sista gång

du säger
p
försök bara
att göra det mesta
av din tid
så är allt fint
och jag hatar det
men även om vi sett allt
så dör vi


jag sväljer tusen gånger till
men inte ett skit
förändras