Det är så att jag märkt.
Inte angående ting, poesi som blivit bokmärkt,
att stilen som folk skriver, är den dom applåderar.
Äntligen, i sambanden, finns ett osynligt spegelglas.
Vad du skriver , skriver jag, men inte OM vad vi skriver.
Och ändå känner vi inte varandra.
Hur vet jag då, vad jag vet?
Att du skriver liknande som jag.
ELLER SOM JAG.
Men inte om samma saker.
Svaret på frågan, och kommunikationsformen oss emellan, det finns en kärlek, fastän jag bara känner till dig.
Jag känner till dig, för att du påminner om mig.
Det Du Skriver.