Jag gillar de vuxna männen här, de där som inte sticker under stol med
att de är gifta (hur det än definieras, sambor eller vigda). De har livets
skinn på näsan, hjärtats visdom och förmågan att uttrycka både
känslor eller tankar i skrift. De håller sig till sitt, är inte rädda att visa
sin åsikt när den avviker från andras, saknar (eller betvingar)
ändå behovet att dänga den i huvudet på andra. De får min korta
rock att växa.

De är, vad min mor skulle sagt,
- Normala -
hennes yppersta betyg.

Jag kallar dem bara
- Människa -
mitt yppersta.

2016-02-26  10:50