Det är dags att börja gå hem släcka ned och känna frid. Man fäller upp sitt paraply och börja gå nedför gatan, ned under jorden. Väl hemma tar man av sej, låser om sej. Den känslan går inte av för hackor.
Det är så välstädat, men inte naket och sterilt utan varmt och ombonat. Man ser i sitt fönster en sådan vacker fågel sjunga sent i kvällen, sådana blanka fjädrar lyfter och fladdrar över stjärnhimlen,
vid en parkbänk som blir kväll och en värdighet som får bäddas ned och stanna kvar. Kylskåpet väntar, en kall dryck plus två mackor med rökt renkött.
Kvällen går sin bida tid genom ett nät av tankar virkat, i ett osynligt fält över möbler och hud. Man sugs fast i ett kompakt mörker där ögonlocken blinkar, som för att försöka kommunicera,




förnimma
och tränga igenom skalet
för att till slut stängas av



(C) Lars Gullberg Rågsved Punkare poet och människovän