Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tänk att vi låg där du och jag



Jag tänds av lampor och lyktor
skiner några timmar och lever
sedan dör jag

Dagen behöver inte mej. Fönstret öppnas
och jag går undan

Mitt härjade ansikte och månens själ
dricker ur en fontän
på ett torg av sorg och ensamhet.

Vi vet ingenting annat.

Vi ägnar hela vårat liv åt att räkna stjärnorna.
De är oräkneliga men vi kan inte stanna

Jag vet hur hösten känner sej när
de första snöflingorna sjunger in sängar på hjul
genom upplysta korridorer


tänk att vi låg där du och jag med ansiktena
mot varandra
och väntade på att lamporna skulle släckas ned




Prosa av Lars Gullberg
Läst 255 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2016-02-27 07:36



Bookmark and Share


  Änglaögon
Gillar dina vackra rader!
2016-03-03

  lodjuret/seglare VIP
Det är sånt man talar om då man talar om poesi. Texter som den här alltså.
2016-02-27

    ej medlem längre
"Vi ägnar hela vårat liv åt att räkna stjärnorna.
De är oräkneliga men vi kan inte stanna"

Jag blir mållös som jag alltid blir när något är för vackert för att kläs i ord.
2016-02-27

  KYREUS of Sweden
Skör romantik
2016-02-27
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg