Så föll orden ifrån
bland
Ordnade blad

Känslan sprack fram
Mellan strama tömmar

Och Teaterdirektören
Släpades ut i gryningen

Tillsamans med fem andra
Och arkebuserades av
Okupationsmakten

För att de spelat
Vildanden av Ibsen

Så dog de med orden
Från en pjäs som ville

Frihet

Så mycket som ett stöveltramp
Med svärd. Aldrig kunnat knäcka.

Det är andra människor här nu
Med andra namn på vår jord
men med samma agenda

Men Frihet,med längtans
blå himmel,
är det samma.

Som de vandrande molnen
Födda av Havet


Det får räcka

Det kan aldrig
det onda ögat
Släcka. ..