Jag är fyra år
När bilens hjul rullar över singelstenen
Det knastrar rytmiskt
som ett välbekant minne

In genom dem stora järngrindarna
till oasen
Mina fötter springer över gruset
stoftet skaver på hälsenorna genom sandalerna

Men innanför den lilla grinden
väntar en kvinna med brunlockigt hår
hennes händer är varma
som nyplockade tomater en sommardag

Där får man vara själen av ett barn
Mina knän är smutsiga
av bärletande under hallonplantor
en doft av jord och sötma

Som om himmeln är välvd av
grönska, taggar och små rosa moln
smådjur och kryp
som ger näring åt sötman

Det står alltid nybakade veteflätor, bröd
hemmagjord flädersaft och små kaffekoppar
runt människorna som ger varandra trygghet
Dem diskuterar om livet
Jag tänker att jag aldrig kommer lyssna på klokare människor

Runt hennes händer flyger mjöl
som stoft av ängladamm
Som om tiden står still
när varje litet korn lägger sig
runt konturerna av livet
runt förklädet som fårats
av mjöliga fingeravtryck

Jag är tjugofyra år
När bilens hjul rullar in på parkeringen
hårt mot asfalten
Dem automatiska dörrarna går upp med ett ryck

Där inne väntar en kvinna med brunlockigt hår
Hennes ögon är trötta
som om stoft av ängladamm samlats där
men hennes händer är varma
Varma som nyplockade tomater en sommardag

Hon skall snart sova
Vi håller händer
Det flyger stoft av damm runt oss
Som om tiden står still
Lägger sig runt oss som konturer av livet
Hennes händer har fårats

Det måste vara för att hon skall kunna
leta sig upp genom grönska och taggar
till små rosa moln
till en doft av jord och sötma

In genom de stora järngrindarna
till oasen
utan skor som skaver mot hälsenorna
Där farfar väntar
med nypressad flädersaft och vetelängder.