Idag 1:a mars jag tar poet.se paus på Internet.

*Låt oss göra värdig!

Liv som vi får, och till en bättre och levande ...

Vårens triumf, symbol för ömhet och friskhet.

Rosor gavs till mig sedan midnatt.

Jag vill idag skriva och tala lite om bättre tider. Tiderna när folk talade sinsemellan.

Den gamla goda tiden när du kommunicerar och berätta saker.

Visst var vi fattigare, mindre konkurrenskraftiga, mindre pengar orienterad. När vi är intresserade på djupaste alvar av den bästa var bredvid oss.

Nu är vi intresserade av bara hur man ska vara vaksam att inte någon ofta bästa vänner, ta osten ifrån oss under näsan, och i ”Demokratiernas” ordens tiggeris namn, folk tjatar sig till vinster, skyffla är värre en sträcka hand med begären.

Vi är ensamma,

och vi isolerade oss på privata öar, upptagna av en enda individ.

Ensamma själar och instängt, långsamt sjunka ner i depression av att vara ensam ... men omgiven av människor.

Hoppas att bättre tider kommer, hoppet på en generation som har skam i blodet, en genration som inte har spikat jessus spik i människor flash korv på export, ”all ätare” och vi kommer inte att skadas av främlingar besökare från krigszoner, men även grannar är nära så som släktingar av första graden. Mäniskor som bry sig bara att finas till och inte ringa påkostade samtal till SoS larm jouren för att radio sjunger en låt som inte hörds på länge hos BV,

Då knivar används i köket och inte på att slakta vänner.

Stunder när vi ser tillbaka och i hans ögon, att tala klarspråk, att hålla om i händerna och inte att dölja skumma blicken och vända på axlar.

Men en så länge vi är ett folk av skapta depressiver, genom klichés retorik repliker all tanke går åt dem som ska val-väljas, kliva då legitimerad och hög klackat massera våra ryggar på en mandat period framöver i en korrumperad kultur;