Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

April förra året


April och tomma blickar
Ibland känns det som om att jag bara kan bli åtrådd om jag hatar den som åtrår. Jag har försökt att ta mig upp ur ett hål en längre tid osäkerheten har skakat om mina ögon som biljardbollar blicken flackande och stirrig. Jag låg länge i det där hålet och gömde mig från förbipasserande kvinnor i läderjackor med tunga, söta parfymer.

Män med hatiska, agressiva stämmor skrattade åt mig deras handslag försökte knäcka mina fingrar. Jag försökte så många gånger att ta mig upp med hjälp av mina darrande armar, svettig och hopplös. Flera gånger som en uppspolad lax fanns nederlagets tomma blick, ett fullständigt överlämnande till naturen och björnen glufsar i sig hela mig, mina små fiskorgan ramlar ut som tomatsås på klipporna. Låg under mitt täcke i alldeles för många timmar tills jag fick ont i handen och äcklades av mig själv.

Försökte efterapa primalskriket och skrek halsen blodig minst tre gånger en natt i mars. Skammen var outhärdlig efteråt men ingen visste att det var jag.

Jag kunde till slut resa mig upp, först på ett ben sedan ett annat, krampaktigt, en rörelse i taget. Det skulle ta flera veckor. Tiden liksom rullade på. Vingarna som brutits av började återigen tränga igenom min ömma hud. Till slut kunde jag flyga igen.

Lyssnade på en vän till mig, studerade hennes tomma ögon, som glaskulorna vi kastade i gruset under lågstadietiden. Hon har någon slags barnslig skörhet jag inte kan sätta fingret på, lite som ett påkommet rådjur. Jag undrar en kort sekund var det är för något, den där hopplösa blicken. Jag tänker att hon verkar undergiven och jag skäms lite för min arrogans.

Tänker att jag vill knulla med henne. Men hon har ju precis berättat om sin nya pojkvän. Blir mer och mer intresserad av att slå händerna i bordet två gånger och se om tiden stannar. Jag kan se min spegelbild i hennes tomma ögon, det finns inget där och jag blir ganska illa berörd. Jag vill att han ska komma, hennes nya pojkvän, bara, bara så jag kan gå därifrån. Det känns inte som att hon lever längre. Jag vill så gärna slå mina handflator i bordet, ställa mig upp på stolen, krama sönder muggen i min hand. Dra det tjocka blodet i pannan och säga "Jag blöder och jag lever"

Men jag sitter kvar där och halsbrännan börjar komma. Det känns skönt att gå i solen trots allt. Jag glömmer bort hennes blick och pratar inte med en enda människa resten av dagen.




Övriga genrer av Jakob B
Läst 241 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-03-03 16:26



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Bra skrivet!
2016-03-03
  > Nästa text
< Föregående

Jakob B
Jakob B