"Mamma förlåt,
mamma förlåt"
ekar det i huvudet

Jag skriker ut orden
för jag aldrig har varit den dotter du velat ha
Jag skriker ut orden
för jag aldrig kommer kunna bli dottern du vill ha

Det kliar i fingrarna
Jag klöser bort nagelbanden
Lakanet färgas rött,
börjar likna ett barn med vattkoppor

Andetagen blir snabbare
bröstkorgen tyngre
Skakar, gråter, andas knappt,
när jag försöker hålla mig från att göra nåt "dumt"
som mamma brukar säga

Mamma,
varför säger du aldrig förlåt
för att du gjorde mig
sån här