Så passerar vi en gräns
från ett gränslöst tillstånd
till ett annat
Okunskap om äktheten
men säker på det verkliga
Om han aldrig hade
nämnt den där natten,
hade jag då varit en annan?
Men han log när han sade det,
log och gav mig en kyss

Den natten dansade han för mig
tills han stupade på soffan
Det var på en balkong, inomhus,
mitt i centrala Stockholm
Hemlighet, tyst hemlighet
snö, måne, vinterstjärna
Blodrött och sammetssvart
som gick samman i blek natt
Aldrig tystare musik,
aldrig vackrare än så
En slokande jätteros
bland pulserande neonljus
Han hade då
ett svärd om halsen

Han hade en skimrande skjorta
Uppknäppt,
helt klädd i svart
Stupande, stupad
Tur att ingen förstod
ringarna han bar
Den gången var det han
som väntade
Då var det längtande
handflator mot rutan
Genomskinliga fönster
Det var hans andetag
det var hans önskan,
berusande
Men sedan föll han
Vi fick bära, släpa
ut i vinternatten
Befriande skratt
upp mot stjärnor
Syndigt, farligt
hemlig brand
mot snökristaller,
iskristaller

Jag visste inte
att en plats som
Sergels torg
kunde skimra
Vad jag vet
var det bara
en enda gång
Den natten
var Sergels torg
omgivet av ett
gudomligt ljus
Då, men aldrig
mer igen

Utan svar står bilen
någonstans just nu
Fastetsade bilder
fladdrar förbi
Jag minns inte
färgen på sätena
eller ens om radion
var på eller ej
Det finns inga tankar
bara en känsla,
en god känsla,
den bästa till och med
Tonårsskratt,
ögonblickslycka
Det var en lånad stund,
eller kanske stulen,
förmodligen
Mitt röda hårspänne
satt fastsatt i en
hälla på mina jeans,
fortfarande när jag kom hem
Inte trodde jag då
att…
Förvånad, nästan undrande…
Jag var bättre än någonsin
Jag log, skrattade,
min hemlighet
Mindes röd ros, levande
nu torkad
Sammet på hans bröst

Passerar förbi…
Nu.
Nära. Långt ifrån.
Kunde räcka ut handen,
men gör det inte
Kunde le,
men gör det inte
Satte mig vid det rätta fönstret
och solen lyste
Snö och kalla trädkronor
och en gyllene,
nyvaken vintersol
Parkeringsgaragets flaggor
är inte på halv stång
Paradisparkeringen
i Huddinge
Jag som minns
en annan parkering
Så blev han
ur mörker född
tre dagar eller fyra
från det förbjudna
paradiset

Passerar förbi igen,
andra gången,
hundrade gången
Ändå var det
precis som vanligt
Jag hade inte väntat mig
kärlek precis

Vägen kändes idag
som aldrig var den längre
Delar hade försvunnit,
annat hade vuxit ut
Asfalt och betong
i förvridet tumult
Minnesplatser, döende
bortvittrande ställen,
sönderrasande
Ändå, samma Statoil-skylt,
solblekt men ändå,
Samma stora plan
vid bensinmacken
och platser längs vägen
som ingen vet