Redan medlem?
Logga in
aldrig gå nerSnett över gatan under den blå lampan. In i en fallfärdig gränd så gammal att den vittrar. Man går en bit in i ett smalt prång och kommer til en port. Innanför lyser röda lampetter gjutna handfast på en duk över väggen. En hiss står stilla och hänger med spegel på väggen och en brits av läder att vika ned och sätta sej ned på. Man väljer att gå uppför de smala trapporna upp till våningen högst upp och ringer på. Hon bär en urringad blus med tulipanmotiv och hon har tårar blanka som silver på sin kind och en eld i hennes fönster som aldrig går ner
Prosa
av
Lars Gullberg
Läst 221 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2016-03-06 17:32
|
Nästa text
Föregående Lars Gullberg |