Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Runt Kröken


En gammal vän jag alltid har känt
han som alltid suttit på samma bänk där utanför
En dag som denna då blommor ska slå ut
och bäckar ska väckas till liv.

Råder nu en sorts märklig förvandling
hur ? är svårt att ta på
men när jag plötsligt tittar ut
så rinner inte bäcken där längre
och blommorna de
de flöt tydligen i väg längs med den




Prosa av Lars Gullberg
Läst 195 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2016-03-06 19:56



Bookmark and Share


  Solstrale VIP
Du kom väl åt felet knappen i sömnen... Skämtsamt sagt... Fin frasering, mystiken infann sig, njöt och blev nyfiken och lite ledsen, att allt det vackra var borta som du sett!
2016-03-11

    ej medlem längre
Fint berättat med mycket flyt.
2016-03-06
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg