Jag vet inte längre
hur lång tid som har gått
sen du lämnade mig.

Men jag hoppas fortfarande
att du en dag ska komma tillbaka.
Jag är så vansinnigt förälskad i dig.

Vardagen har en förmåga att bli rutin.
Den bara passerar.
Långsam och melankolisk
som ett pianosonat, i moll.


Det är så lätt att vänja sig.


Att sluta lyssna till musiken
som ackompanjerar ens liv.

Men rätt som det är
finns den inte där längre.

Hur länge är det
sedan vår musik
tystnade?



Vi spelade inte alltid
i harmoni med varandra.

Jag vet.

Men vårt crescendo
var det vackraste
som fanns.



Kom tillbaka till mig
och jag lovar,
att hålla om dig
tills musiken spelar igen.