Världen är en ljudvärld
mer än den var förr
en värld som hindrar ljuden
till själens dolda dörr

När Du som vet och älskar
näst ljudlöst knackar på
och ingen finns därinne
som hör, nyfiket öppnar
Du vänder om och går

---------------------------------

Stängde av ljuden de onödiga
de störande
de som upptog mina öron och gjorde mig
otillgänglig för ditt tilltal
din röst som är så mild
och som aldrig tvingar sig på

Du som knackar försiktigt
du som förnims i den stilla susningen
i en nästintill ohörbar viskning

Den som har öron hör
om de inte redan är upptagna
bedövade?
Den som hungrar
får äta av det dolda mannat
den som törstar
får dricka av källan
med det livgivande vattnet

Och glädjens tårar vätte anletsdragen
rann ned i katedralens ljudförorenade rum
där kärlekslågan nästan slocknat
men bara nästan…

Du rörde vid flamman
med din heliga andedräkt!

-------------------------------

Du kom mig genast tillmötes
i min tysta stillnade själ
Du som vet mina frågor
Du är här… du är här…