Det är lite kvar
i glaset
och kvällen

faller.

Det blåröda
skimret blänker

av sötma


och hjärnan
är redan frånkopplad.




Masar mej bort
över fönstret
och simmar lite



över molnen
vaggar till
och blåser iväg




längs de
svårtydda
tankarna
av kringelkrokiga
banvallar


rullade i sågspån
likt vedbackar



jag trycker på
strömbrytaren

och

Merkelintåget

börjar rulla
ner över golvet

j

'
ag spjärnar
mot
så gott det går
med tofflan



under soffan

där



fönstret slår
och jag griper tag
i en stins,




hon vispar
med spaden
och blåser
i visselpipan





och jag

springer

för att skynda mej
in i vagnen




Jag ska komma
till dej
ropar jag i

brevinkasten





den dova rösten
inifrån väser
stick hem

med dej




hissen landar
nere på

bottenplanet


svängdörren vill dansa
med massor




av nattfjärilar



sådana man
kan känna
i sin nakenhet


när man står



högst upp
på en bro



ungefär som när ett
pariserhjul fått


kortslutning



Hörs äntligen den där

tystnaden




den där hängande vaggande



högt upp