Vi satt sömnlösa
och bläddrade
i historieböckerna




Vi försökte blunda
och sova




medan morrondagen
kröp närmre
och närmre




och lade sej
bredvid bilderna




Vi vände blad
och läste om en skog




och kom till en äng
där rådjuren
stod och betade.




Man tittade upp
och såg stoft som föll




Det lade sej mjukt
över deras kroppar




och glittrade
som en nedsläckt dag




för de nattaktiva
är det en perfekt plats
att räkna oräkneliga
stjärnbilder




hur kusten skär av ådran
till en strand
och tömmer allt på liv




där utöver
en klar bild ovanifrån.
av rådjur
som sprang




Vi tog vägen
som ledde oss hit




här ute hänger
månskensplaneter
viktlösa
på ett pärlband.




blänker våra gator
av regn,




våra ensamma trappor
fjättrade runt
våra nakna halsar som kedjor




hur de leder oss
runt i en cirkel




i sin strävan efter svar,




Allt som finns
i skapelsen




har försvunnit bort
efter alla dessa år
på våra vägar hit




När vi rundat cirkeln
hade det åter blivit dag




men inte den dagen
som alltid har kommit till oss,
utan en annan.




Rakt ut
genom vårat sovrumsfönster



ända längst ut vid kanten
omfamnar våra skuggor varandra




och vi ser
hur de lättar




och försvinner ut
i den blå oändliga himlen




medan morronljuset
förflyttar sej i ständig riktning runt