Kan inte sova är dimman fylld av dimman
stillheten i mig skriker
vill få breda ut sig
sprida sitt okontrollerbara ljus på insidan omvandla återvinna
åter vinna en mening med att lyssna

jag gick utan tanke i flera sekunder
följde ett vilt spår
tassar
klövar
såg dem sen stå i en klunga
som pyttesmå svarta bokstäver i det vita
små stilla rörelser
du saknar form för det underbara
han sa att man inte kan leva så

men

rådjur trycker ned sina varma nosar i sista snön
jag går i rosa ljus
genom blocket av blindt vaneseende
bara går mjukt
djuren samla sig i flockar
sockersnö krasar under skorna
svanar sträcker ut sina långa halsar över mig
sjunger om ljus och duniga vingar sista biten hem till sjön.