Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

frostblommor lindar sig kring solen i oss


Det är en morgon i januari jag vaknar och inser att medlidandet försvunnit. Jag känner mig upprymd av att se frostblommor på fönstret, trots att de bildats i en svinkall rymd och även om tårar fryser bortom glasrutan gråter jag inte över det.

Någonstans på färden finns inte längre utrymme för fler blåmärken i hjärtat. Jag minns aldrig hur det första åskmolnet bildades, aldrig var jag befann mig eller vad jag tänkte just innan, kommer endast ihåg smärtan av att få stryk under revbenen.

__________




Prosa av Jag är fan större än Sartre VIP
Läst 639 gånger och applåderad av 35 personer
Utvald text
Publicerad 2016-03-10 16:02



Bookmark and Share


  Annfra VIP
Berörande vacker text
2016-08-18

  axveronika
vacker text
2016-03-19

  Strandberg VIP
Ledsamt innehåll, bra text som berör djupet av en misshandlad.

Tack
2016-03-12

  Änglaögon
Din text griper tag och jag gillar det du säger mellan raderna.
2016-03-10

    Elisabeth Nilsson VIP
Världen av idag sedd i frostigt perspektiv, där hjärtan kanske inte längre orkar vara öppna. Text skriven på kraftfull prosa.
2016-03-10
  > Nästa text
< Föregående

Jag är fan större än Sartre VIP