Är jag en dum gatuhund, bit-för-bit, skalv-för-skalv?
Har jag med dröm om skarp och isig salt,
sett en morgondag – meningslös – och fram-för-allt,
drömt en dröm ett mål högt i himla-valv?

Är jag blott en gatuhund, alltid, pack-för-pack?
Som ur stadens natt har sett en främre tid,
som doftat av fröjd och ljus och frid,
varför – säg – möter jag då din klack?

Är jag mer än dröm som ’spått en scen,
av torn av sten byggt av man från främre tid,
och som med varm sol lyst på oss så briljant?

Då – då! – är jag väl mer än så, mer än djur?
Säg – du – som stått här över allt och allas liv,
kan jag – en usel hund – bli som dem? Är detta sant?