Jag vet
ett folk




och en plats
jag kan



förnimma den




jag har hört den berättas
så många gånger




jag vet




Jag åker på en lyxkryssning
ut till detta paradis




och beundrar ruinerna,
det tidlösa



och märkliga.




Jag går
under
och känner svunnen snö




som ligger kvar
över ett bomullsfält.




Jag vet att
här




har fältet blommat.




Mitt fönster
har galler
och jag är inspärrad




att det
är en glasbit



i ett väntrum
som klätts av
och bäddats ned



ett helt liv
som ständigt vankar av och an



mellan dessa punkter
som skiljer oss åt




vi kommer aldrig närmre
än de korta ögonblick



då våra kroppar



sugs samman



i en hiss
som går allt högre upp.




Jag vet också
en




som jag hyser
stor kärlek till.



Jag kan förnimma henne
när jag försöker komma ihåg



varför vi låg med varandra
och gifte oss
i den där byggnaden



som har så många



svar



på alla våra



frågor.



Jag har hört dessa berättas
så många gånger,



jag vet