Till den Underjordiske : Mitt alter ego
Du skrev inte

i natt.


Har legat sömnlös
i timmar nu.




Du kan väl
höra av dej
och bara säga
var du är.






vet att dina dikter flyger
på himlen.






Att solen skiner
på dej




i dag.





Du brukar aldrig skriva
om solsken.


och inte en enda
månskensdikt i natt.






okej jag väntar





på att solen ska gå ned
så du kan komma fram





ur ditt hål.
Var du än är,





kanske du är
vid en av dom där havsvikarna,







ja där du byggde
det där skeppet
av bedårande ord.








eller också
så promenerar du bara
planlöst omkring,





så där som de rader
av brustna tankar från ett hav






som brukar vibrera
bredvid timglaset
på bordet när du skriver,






Jag har vänt det
ett par gånger nu


och försöker samla mej.


pillar på de pärlor
du draperat ytterdörren med






Den slår av vinden





den viner
högt upp





i en klockstapel






där kråkorna
formerar symetriska tecken





som blänker
från pärlorna




de stulit i natt
från mej








för att klä som skymning
när du kommer






hem i kväll