På livets scen

Hon intog scenen

publiken uteblev

delade ut gratisbiljetter

fullständigt meningslöst

ridån gick ner

Fri vers (Fri form) av Marita Ohlquist
Läst 484 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2016-03-15 10:32

Skriv ut
Spara som PDF

Teresia Ridell Sorgligt.. Starkt berörande. 2016-03-21

S-E Forslin/same Svår konkurrent Paradis Hotel, Lets dans osv ... säger det ngt. om fångläger? Tycker det! 2016-03-17

Anya tänker på en människa som vill synas kosta vad det kosta vill... Svårt med bekräftelsebehov...har vi inte alla det var till mans? 2016-03-16

Valter Örn Oavsett orsaken till den bristande uppskattningen så är det fel att lämna ut gratisbiljetter. Bristande självinsikt ? Rådet för vederbörande vore att lämna scenen för att finna en ny spelplats som ger bättre utrymme för personen att växa, få uppskattning och bli rätt tolkad. 2016-03-16

Leo Rudolphzon en känsla som jag känner igen så många gånger man givit allt man har och bjudit på sig och " ridån gick ner" 2016-03-16

mike irow hmmm...faller under som solros... det föll i mig.... 2016-03-15

Maria Sundelin Kloka ord om att det inte alltid är bäst att ge utan motprestation Kramar 2016-03-15

ej medlem längre Ett utskämt hjärta kan också vara ett vackert hjärta tänker jag - även om det är lite sorgligt. 2016-03-15

Eva Helene Att inte inse sina begränsningar, ett sorgligt faktum. Bra beskrivet! 2016-03-15

Birgersdotter Sorg 2016-03-15

louisegirl Vilken oerhörd sorg, hemskt 2016-03-15

Dan Myrbeck Upp som en sol... 2016-03-15

Respons Sorgligt! 2016-03-15

walborg Att lita på publiken och lära sig av ärliga reaktioner .... 2016-03-15

Elisabeth Nilsson En tragisk människa du tecknar en bild av. Vad döljer sig bakom ridån? 2016-03-15

Öknens Ros Det blir väl en inställd föreställning då. Sorgligt för personen ifråga. 2016-03-15

Niliboy Ja, det är ju det man är rädd för! 2016-03-15

ej medlem längre Längtan att bli sedd men ingen ser dess sanna jag Vackert ,människor vänder sig mot meningslösa ting istället. De har en diamant framför sig men väljer att se på stenar. Förloraren är inte den på scenen utan de blinda o döva för vad de missar. Jag hade inte velat missa föreställningen. Mvh annokas 2016-03-15

DominiQueen Har stått på scen, och usch grips av detta hemska... Ont... Aj!!! Himla Bra skrivet och fångat, och underbar kommentar av Braindamage.. Tack LoveBlessings DominiQue 2016-03-15

M.Eta Vilken hemsk situation! 2016-03-15

Braindamage Får en kall klump i magen när jag läser denna. Samtidigt som det (som du säger) måste ses som meningslöst, kan jag inte undgå att åtminstone vilja tycka det finns något hedervärt i att uppträda ensam bakom lyckta dörrar, om det inte vore för att- som i det här fallet- man sökt en publik... I grund och botten är det ju mänskligt att vilja ha bekräftelse. Om inte annat, framför allt för att det i osäkerhetens namn är så oerhört svårt att själv avgöra om det man gjort, från någon form av objektivt perspektiv är bra. Men har man drabbats utav hybris söker man å andra sidan inte längre den typen utav bekräftelse, utan snarare bara något osmakligt narcissistiskt, onanistiskt självförverkligande, vilket ger en väldigt bitter eftersmak av kaffesump... Nu råkade jag visst tänka högt, utan att kanske egentligen komma fram till så mycket mer än du redan gjort på ett långt effektivare vis hehe... Hur som helst, grym tanke eggande text! 2016-03-15

StinaJ En vemodig text som väcker funderingar om varför publiken uteblev. Kanske var det hybrisen iaf ? 2016-03-15

ej medlem längre Sorgligt att läsa. 2016-03-15

överlevaren Gillar, bra ordat! 2016-03-15