dom kommer pö om pö
minnen av dig
fragment och söndertuggat skum
hur du lämnade min lägenhet
och dammråttorna flöt upp till ytan
hur du försvann och jag låste dörren i tårar
såg knappt att det var dina siffror
du som ringde och grät
jag och james dean när du kom tillbaka
tunna hårstrån mot min axel
vätte min panna med snor
och vi smög över parketten i natten
slet sorg och kläder i stycken
smekte lakanen till våra
vrängda trosor och att vi glömde kondom den gången
hur du kom i mig och fyllde världen med förhoppningar och sorl
att vi knullade småtimmarna i strimlor
tre gånger och inte nog
en droppe dagg att dricka tiden ur
att jag sov i din famn och morgonkysste din kind igen
strån mot pekfinger
jeans du klivit ur på golvet
läppar mot min tinning
och jag besvärjde dagen som vår sista
för det blev den längsta
den bortersta
sist i ledet av tid vi band runt handleden
en dyr restaurang och hur jag svalde mina piller med cola och rom
och du kysste mig ömt farväl den sista dagen som blev vår
du lämnade mig redan då
för tusende gången i ordningen
för första gången och allvaret i marken
för klirret i påsen och ett dammigt sommargöteborg mot vaden
och ditt ansikte var inte mitt när jag återsåg dig
nio dagar du kastat pil på
spetsat vemod och spilld läsk
jag med rent samvete och spritkyssar i skogen
belägrad vid en sjö för att fylla i konturerna av mitt minne av dig
hur du finns i alla jag kysst sen dess
hur din famn är deras
taniga pojkarmar
spända muskler under fjunig hud
symboler och lera
bläck och pistage
hur jag suger ovissheten ur dom
sväljer smaken av dig ur dom
ber deras fingrar om mer
om hårdare
om vädjande ögon och blå puls
och dom tar på mig som du
gör allt jag ber dom om
men du finns i mig än
målar slidväggar svarta
tänder ljus för ingen alls
tar mig överallt men ingenstans är längre bort
och jag vaknar bredvid nästa
bredvid någon fin med fräknar
någon varm med kuttrande andetag
någon mjuk med långa naglar och tusen löften under lugg
och jag hatar dom skarpt
varenda en och en var
för att dom är allt
men inte du