Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Folie du jour


Brev - Försvar till en beljugen vardag eller jakten på lycka

Varje dag manifesteras i en ständig vandring mot den vedertagna sanning, den riktning man slagit inpå dagen innan och dagen före det. Erfarenheter gör oss rikare men bristen på konkreta bevis för denna rikedom gör oss håglösa. Kanske är det just vad jag gjort för länge, sökt efter meningen - erkännandet på att jag också har egna erfarenheter. Nog så viktiga som de vilka min nyligen hitflyttade simmarkompis har då han dagligen slår pannan blodig mot samma byråkrati mot vilken jag bekvämt vilar min trygga, svenska nacke. Eller kunskapen som den solblekta yogin vill inviga oss i efter sin senaste, i raden av många, surfresor till Bali. Som att övertygelsen om att det särskilda bandet till naturen binds i det förorenade vattnet i vilket han paddlar ut, inte tiotusen meter över havet i en av tusentals giftpilar som viner genom luften varje minut.
En annan vill bedyra sanningshalten i myten om att fullkomligheten vilar i goda rutiner och tydliga ambitioner. Det är inte de, det är inte vi. Förhållandet är inte vi mot de andra. Konceptet lycka som mål är en förbannad lögn så länge som lyckan som ord, koncept och mätbar enhet är är en näringsgren - friterad i ett drypande flott som kallas omsättning och kvartalsrapport. Blotta tanken på att lycka är en handelsvara är det som får mitt maginnehåll att vända från sin avsedda bana. Resultatet, om du väljer att acceptera en sådan tes, är att du för länge sedan sålt ditt innandöme till ett kall lägre än din egen anständighet. Vår misstänksamhet mot denna vardag har jagat in oss i ett självförtärande hörn där vi agerar både rov- såväl som bytesdjur. Det är en paranoid tillvaro där vi bör bryta rundgången och istället identifiera oss själva, varenda dag.

Föraktet stegras inom mig. Trotset går att skära i, så tät är det i densitet. Hur förväntar du dig att jag ska bejubla det vackra, det uträknade och stilistiska i denna värld som brinner så? Rätt är som du skriver, att det inte gör mödan värd att skälla ur tom burk utan att ämnet för den sakens skull i sådana fall behöver redas ut. Så här följer;

Inte är det vardagen som ligger till skuld för detta. Poeterna bär inte skulden för predikamentet, huruvida de erkänns av en etikett eller sin handling. Nej, det är just jakten på lycka. Jakten på bevisbar framgång och en mätbar glädje skapar illusionen av att vardagen är en tafatt kompott av ouppnådda mål. Skulle jakten upphöra så skulle belöningen vara människans så snart hon funnit sig tillrätta med en produktiv jakt. Hon skulle se vad som verkligen ligger inför henne och inte de imaginära redskap som erbjuds henne i form av digitala armbandsur, hälsoappar eller livstilscoacher. Vad vilar intill mig? Vad har jag försummat?

En familj. En kall balkong i vårsolen. Ett andetag i förvisningen om att jag andas bara för det ögonblick i vilket det sker - ingenting annat. Så mycket annat.




Prosa av Dick Ainranher
Läst 372 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2016-03-16 10:14



Bookmark and Share


  vibhava-tanha
Ifrågasättandet brinner och jag tror att enbart med hänsynslös skepticism går det att nudda vid någonting som skulle kunna vara sant. En ifrågasättande människa som lever för att bränna ner sina förställningar och i askan av dom låta det okända blomma ut är en sund människa.
2016-03-18

    ej medlem längre
Diskrepansen mellan det vi vill, fått för oss att vi vill och affirmerar och det som vi upplever, sprickan mellan den bild av lyckan vi tvångsmatar varandra med och den bild jag kan ha för mig själv.

En osande text som på ett mycket tilltalande sätt påminner om D:jevskijs anteckningar från ett källarhål, det ambivalenta, själv- och världshatande kluvna kräk som inte kommer upp. Eller för den delen Yahya Hassan även om han skriker med versaler och du har en flödande prosa.

Kanske talet om människan, det stora anspråket, stör lite. Det skulle kunna omformas med en symbolperson som får representera människan. Även Poeterna om man vill. En Anti-Dick, typ, men då krävs mer text för att introducera dramat.

Ljust slut där det inre dånet dröjer sig kvar. Gillar stilen.
2016-03-18
  > Nästa text
< Föregående

Dick Ainranher
Dick Ainranher