ur en medberoendes dagbok
Fåraklippning
Jag mötte en ulv i fårakläder
söndrig i sömmen var
ullen dock
Jag tröstade, vakade
vaggade, smekte
jag beklagade men älskade
det ansikte han fått
Blind för det fula
jag viskade tyst
jag finns vid din sida
tills livet gått bort
"Jag älskar dig"
min mun ofta formade de orden
av dessa han närdes från många håll
Genom ullen en dag skymta
en grå och icke fager natur
glömsk och oförsiktig av lögner,
hade hans groteska drag letat sig ut
Naiv hade jag länge sopat hans stigar
rengjort och gömt för hans skull
lagt slöjor för att dölja hans fula uppsyn
min lott blev att bära den kränktas kostym
Väl utanför fårhagens stängsel jag vaknat
och uppstått som vacker och ren
aldrig mer ska jag fastna i bedragarens fängsel
aldrig mer ska jag stötta en lögnarens väg
Ett år har nu gått sedan ulven har fallit
han föll klart i träsket i egen grop
den fälla han byggde för mig att i ramla
ur den kan han nu aldrig kravla sig upp