jag orkar inte mer nu, du måste komma hem. jag har proppat mig själv full med stress för att bota abstinensen av dig, och det var ingen vidare bra strategi, för jag orkar inte mer nu. jag har presterat för mycket på sistone, jag har kollapsat och som det känns nu blir jag inte lugn förrän jag får ligga i dina armar igen, med ditt ansikte bara några centimeter ifrån mitt.jag inser först nu att du har gjort mig lugn ända sedan vi träffades, att min mage andas ordentligt när jag har dig nära mig, och utan din lugnande effekt och med alldeles för mycket att göra hamnade jag här igen. med magont och gråtfärdighet och min ledsna spellista. skulle bara vilja sitta på en stol rakt upp och ned och vänta på dig, från och med nu när det är slut på ork och så få dagar kvar. jag är ledsen att jag kommer att vara ett vrak när du kommer hem, jag är glad att det inte lär spela dig någon roll. målet är så nära nu, målbilden som jag har haft framför mig i sju veckors tid är alldeles strax verklighet. du, alldeles levande du, som kommer ut från terminal 5 på arlanda. dina läppar mot mina, andas in din doft, kollapsa i din famn. jag gråter lite nu, så kanske jag inte gråter så mycket då. då, på söndag. bara tre dagar kvar.