Vers 1

 Om  rymden verkar tom och stor

när  natten drar förbi,

är   det dock platsen där vi bor.

Den  har vår sympati.

För  även jorden snurrar kring

i  himlarymdens hus.

Den  jagar allt och ingenting

på  väg mot gryningsljus.

Refräng

Inom  några år

har vi  tjugohundra här,

och när  tiden går

får vi  veta vart det bär.

Med vår  framtidstro

slår vi  aldrig oss till ro.

Du och  jag

säger ja

till var  da' .

Vers 2

Nog  kan man undra vad som sker,

nog  kan man fråga sig,

vad  händer nu som ingen ser,

som  gäller dig och mig.

Vem  vet vart tidens strömmar gått,

vem  vet hur det skall bli?

När  vi får skörda det vi sått

är  orons tid förbi.

Vers 3

Säg,  finns det nå'n med alla svar,

de  svar vi kan förstå?

Då  kan vi vänta alla da'r

så  vi kan svaren få.

När  snart vårt sekel tagit slut,

då  har vi nått vårt mål,

och   frågetecknen rätas ut

vid  nyårsfestens bål.

Vers 4

På  frågan om du älskar mig

har  alltid jag ett svar.

En  framtid vill jag ha med dig.

Min  känsla den finns kvar.

År  tjugohundra kommer snart

det  kan du lita på.

Mitt  svar är alltid uppenbart:

låt  kärleken bestå.