Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensamheten den vita noshörningen


Stagnerd,
här sitter jag i ignoration
av tomma blad
i fönstret

vad äter av hjärtat

i tingens tillvaro - en
annan måne,  en vit ensamhet
och vem vill gå ut

genom den tomma dörren,
här sitter jag nu
i det blåvita ljuset
i mörker

ansiktet börjar samla damm
fönstret är borta
och pappersark
svävar i luften
och dör

och jag tror att någon
väntar där...ensam

och hör 
 


Fri vers (Prosapoesi) av mike irow
Läst 302 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2016-03-19 02:12



Bookmark and Share

  Bibbi VIP
Begrundar djupheter.
2016-03-23

  StinaJ VIP
könslosamt och berörande
2016-03-20

    ej medlem längre
Starkt, vist och berörande bilder om ensamhet - som när den inte flys ifrån alltid brukar höras till någon.
2016-03-20

  kerstin skriver VIP
jag läser in hopp i denna. jag ser alla tecken på sorg i den men känner dem inte. vackert!
2016-03-19

  Fred Linz
En vitmålad masaj och månen är vad jag ser i din tusenåriga drömbild.


2016-03-19

  nicol neli
mycket sorgsen dikt
och vacker....ansiktet börjar samla
damm....tusenåriga visshet...
2016-03-19

  Goraxy 89 Orion VIP
"en vit ensamhet" Varför just Vit? Dödens färg, som slutscenen i en film jag såg....Ett ungt par kommer körande på vägen med fart - Sedan kommer det Vita - Hela duken blir bländande Vit och tittaren vet instinktivt att det skedde en krasch och huvudpersonerna dog just där! Ja, din dikt väcker så många tankar, minnen, alltigenom så genomtänkt och fin - Kanske är jag redan Vit?
2016-03-19

    ADI Nehlin
berörande
2016-03-19
  > Nästa text
< Föregående

mike irow
mike irow