Där emellan varken glöd eller aska

Jag - jag minns, älskade
    den karga tiden som rinner just
till framtiden

När jag smärtans äpplen klyver
     slår deras kärnor som hjärtan av
det förgångna

Fri vers (Prosapoesi) av mike irow
Läst 407 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2016-03-19 20:42

Skriv ut
Spara som PDF

Ninananonia Poetiskt och vackert 2016-04-19

Magica Mycket stark dikt som andas vemod... 2016-03-23

boban bokmärke! 2016-03-22

Fred Linz Vacker bild Gott så ! 2016-03-20

louisegirl Ljuvlig 2016-03-20

StinaJ En vemodig text om saknad 2016-03-20

ej medlem längre Dina ord lever och vibrerar av intensiv kärleksnärvaro. 2016-03-20

ej medlem längre Titeln är underbar och skulle kunna bära dikten helt själv och orden som följer är vackra, vemodiga och berör en svårfångad känsla av förgänglighet. 2016-03-20

bumerang Väldigt genialiskt infångat över tid. Det som betyder och som är evigt. 2016-03-19

ej medlem längre Tiden är ett mysterium och du tar med oss från nuet till både framtiden och det förflutna, väl sammanvävt. 2016-03-19

kerstin skriver Åh - bara så. 2016-03-19