Mitt namn är Frank
Jag var en osynlig man
I mina blåjeans

Och jag ville vänta tills imorgon
Men all gravitation i halkan
fick mig att falla i 10 minuter
för mig själv

och allt jag tänker på
är om du var här
skulle mitt hjärta bli
100 grader celsius

och även om jag inte vill
skulle jag ta det som en
oprofessionell livräddare
skulle göra Revolt

Så jag ber dig
stanna hos mig
du är en himmelsk drog
och vi har lyssnat på
musik non stop
sen i december

Jag håller dig på nära håll
så du inte går mot rödljus
för jag hade inte överlevt
utan dina andetag

och även om det är
längesen vi sågs
ser jag fortfarande
din skugga och

önskar att dom andra kunde
berätt för mig
hur jag fick dig att älska mig
du var söt som socker
och jag hade tålamod för
kärleken väntar

Jag har lyssnat mer än 747
timmar och jag har tusentals tårar kvar
med de vattnar jag mina
rosor och plamblad

för det är vi mot världen
vi är dom som försvann
i Berlin som ingenting
och nu är jag
ensammast i Sverige

jag vill bara krossa allt
efter att ni krossade mitt
hjärta och förde mig till sjukhus

det finns inga ord för min kärlek
vi var töntarna
vi var idioter och nu är ensamheten
allt som finns kvar

och vi hade många skisser för sommaren
men vi krossade dem som glasäpplen
och nu har jag en
ensam lång väg hem
som passagerare på spårvagnen

Jag ser dig ljusare än innan
någon har tänt på min Pteroleum
och jag är berred på allt
även om ingen visar hänsyn

Det här är vår La Belle Epoque
och jag är din enda vän
då som nu för alltid

Jag är trots att det gått 16 år

Mannen i den vita hatten