så blev du sår du också
som var och en som belägrat mig
sugit saften ur mina artärers skiftningar
tömt mitt hjärtas kammare på guld
just när dimman lättade
när rågen reste sig efter regnet
när spåren doldes i snön
så blev du sår du också
som var och en som smakat mig
som en gång kommit nära och bränt sig på elden
smekt hoppet ur mig med sotsvarta kolfingrar
tuggat nackkotor i kras

och jag drack girigt bubbel ur dina händer
rörde vid dig tills det sprack
tills jag inte ville ha annat än mer och du blev rädd för det mörka i mitt hår

för trasslet finner oss till sist
innan solen gått upp för vår fjärde månad
ett april som uteblev och vin jag dricker ur flaskan i sängen

jag ångrar inget säger du
med tårar på min kökströskel
jag ångrar allt svarar jag och sen är vi inget mer
inget värt att nämna vid namn

så blev du sår du också
en av alla jag glömmer när ljusen brunnit ner
när marmeladen är slut och min telefon laddar ur
en av dem som skrev mina dagar på utriven papperslapp
ett bortglömt kollegieblock och en pennstump

allt som finns kvar när luften i mig tar slut och du vänder blad
när jag önskar högt och faller lågt
när jag river dina fingrar ur mitt ansikte
klipper en kvarglömd kofta i småbitar
raderar varje bild
varje ord
tömmer mitt rum på minnen av dig
liksom på rutin
som om jag inte gjort annat
med inprogrammerade rörelser går jag långsamt sönder
faller bit för bit för dig tills du gått färdigt mina vägar
tröttnat och gått
lämnat köksbord och smulor i oändlighet
sorg och hopplös maktlöshet i min famn
kramas ville du
när jag vägrade
faskedjad vid pinnstol
och jag önskar dig falskt guld och stubbar
urvattnade relationer och trubbel
kaos och dåliga fyllor
att du går vilse och fel
att du faller och inte orkar resa dig
att du då minns mig
att du trycker min ports siffror
att du hittar hem