Bruno brann för sitt intresse

Kerstin flammade upp

Bengt sänktes i tristess

slocknade och drog sig bort

Kristina hade glöd vurmade med värme

och kände stort för allt och alla

Bruno fick sparken

Kerstin lika så

Bengt betraktade dem båda

pratade med Kerstin på grillfesten

Bruno hörde röster i radion

som utsade med värderande ton

"det att få sparken är en ny möjlighet"

över samma röster Kerstin sig förbannade

hon kunde inte byta radiokanal

och fick höra stadsministern skylla

henne och andra friställda för lathet

för arbete det var något alla kunde få

men hela byn var friställd

en flammande eld...

och fabriken hade brunnit

nu skulle 10 000 anställda ut

och kämpa om jobben i kommunen

skogsbruket murbruket jordbruket

var alla nedlagda av sedvana och hävd

sjukhuset var utrangerat och nu var

hela situationen permanent 

elden hade bränt för alla känt 

Bruno Kerstin Kristina och Bengt höll ihop

det var det bästa de kunde gjort

nu brann de för att skapa

nya arbetstillfällen gemensamt i byn

de höll i alla fall dem själva med jobb

för startaegetbidrag gavs först efter

arton månaders arbetslöshet

och de ville med de små medel

de hade börja arbeta förtjäna

brödfödan så snart det gick

deras glöd deras eld

den inre brinnande kraften

räckte inte till ändå

eftersom byn avfolkades

när de tvingades ta arbete ute i landet

så deras café det enda någonsin i byn

fick efter endast ett år lägga ned

nu står byn tom medan bostadsbristen

ökar i landets alla storstäder

tänk en hel by att flytta in i

snacka om höjden av lathet

både lat och flat är den som

låter släcka ett helt samhälle