när det är som allra risigast
huset som allra tystast
sinnet som allra tyngst
går hissen upp till våningen

jaha, grannen kommer hem.

då ryter dörrklockan till,
kräver: Öppna!!
jag väntar mig en arg granne
fast mina grannar är vänliga

öppnar dörren, ser

två barn i rolig mundering,
svärta på näsan, svarta morrhår
blossande färg på kinderna
och var sin korg i handen

seriösa finska barnröster:

Virvon, varvon tuoreeksi terveeks...*)

Raringar! de får en slant
i brist på minsta godis
och sedan, av ett infall, frågan:

talar ni svenska?

och det gör de,
överräcker ett påskris,
knixar, bugar sitt tack.

Men tacket är på min sida,
att de vågat ringa på min dörr
att de prytt mitt fönster
med videkissor och granna fjädrar.

Vems barn de var vet jag inte,
men att de är glädjespridare
det kan jag intyga

2016-03-21 14:47

*) Kyckling, pyckling
ris, spis,
kvist till dig,
godis till mig