Bakom stora bruna glasögon plirade hennes mörka blick mot mig
-Ta nu flicka, det är ingen som räknar.
Varma munkar, i formen av stora E
Smälte i munnen, smakade barndom och anis
Momo skakade dem i en återvunnen plastpåse fylld med socker

När hon skakade påsen skakade hela hon
Jag tänkte stolt att ingen kan skaka som min momo
Så inga sockerklumpar fastnade på bakverken
Som friterats i olja, köpt på kooperativet såklart.

Rosig i ansiktet med rund mage
satt jag omhuldad i hennes famn
Slickade sockret från mina fingrar
Medan gungstolen knarrande under vår tyngd.

När jag borrade in näsan i hennes fylliga barm
just i glipan mellan de stretande knapparna
Fylldes mitt huvud med doften av bröd, renkött och svett
Och tvålen med tallbarsdoft, med inbyggt snöre.

Till tonerna av Dallas intro domnade jag sakta bort
-Du är världens bästa momo, sluddrade jag trött
- Nå, det blir nog bra med det, sa hon kärvt
Men jag kände hur hon log mot mitt hår.