Poet, du Guds talman i mänskornas rike,
slå an nu din lyra och stäm
nu, du sjungande änglarnas like
kärlekens toner och skänk oss dem.

Slå an! Sjung ut! Låt rymderna brusa,
himlarna sjungande tala.
Sprid över jorden kärlekens ljusa
toner, likt sjungande svala.

Flyg som en doft ur rosens dagg,
in i var människas sinne.
Sjung till en smekning var sylvass tagg
som du kan finna där inne.

Strö tindrande stjärnor i mänskans tal,
i tankarna blomdoft och solstänk.
Skruda var själ för en Konungabal;
i fludium av böljande solblänk.

Du äger, Poet, oändlighet
du äger de krafter som danar
eländigt nu till ljus evighet.
Sjung syn in i blinda som spanar.

Du räddar, Poet, vår Heliga Jord
ur nutida helvetesbål
ty Livet har skänkt dig helande ord
ur visdomens heliga skål.