Staden bara ligger tyst. vaken, vaken
är ett drömtillstånd
och undrar över sin medstad i granngalaxen.

De är tvillingar men kommer
aldrig att få ses.

Små blinkningar,
ingenting mer, ögat sitter kvar ett helt liv utan att ta en paus
och lämna ansiktet

När livet upphör packar huvudet sin väska
och drar vidare

man vet att elektriska vågor sveper genom universum,
man vet att sjukhusen brister till slut,

men man har ingen lösning och inga svar på var själen
tar vägen sen
när vi somnat på den stilla vägen bort när vi tänkt klart och samlat in allt och ställt det till rätta.
finner vi vår mottagare. som vi omfamnar som ett syskon en god vän
som vi visar vårt allra innersta för, äntligen.

Men här sitter man ensam i sina tankar
och räknar dagar som alltid blir till natt

Man åker upp i en hiss till våningen högst upp
och låser upp en dörr och stänger den om sej.

Man sätter sej invid ett fönster här
och börjar prata med månen, man pratar i timmar och till slut
har ett helt nytt språk utvecklats.

Innan Månen fanns jobbade jag på sjön.
och letade diamanter, men fann bara land

såg jag världen med andra ögon.
Men dagen på land som lös på natten
på sjön med en enda fackla,
där fanns inga klockor,