Jag går ensam vid havet
och följer dess strand
horisonten är fjärran
när jag blickar från land

Stranden ligger öde
himlen stormar grå
tärnan sliter i vinden
den tar vad den kan få

Vindens färd över havet
genom tärnans idoga jakt
väcker en rasande vrede
havet ryter styrka och makt

Där skriver jag min text i sanden
som vågorna snart sköljer bort
där skriver jag min text i sanden
ut ur minnets skyddande fort

När jag står där vid stranden
där jag ristat mina tydliga spår
skrivit sagor ur minnet i sanden
ser jag vattnet läka dess sår

Har jag någonsin något att berätta
är det någon som vill höra på
havets vågor gör säkert det rätta
de som saknar min text är få

Så jag skriver min text i sanden
som vågorna snart sköljer bort
jag skriver min text i sanden
ut ur minnets skyddande fort



© Peter Söderqvist