Det finns inom teatern ett fenomen, som man inte gärna talar om, men som är ganska ofta förekommande. En skådespelare kan plötsligt inte gå in på scenen inför publik. Han blir illamående och skakar i hela kroppen. Kan inte förmå sig att ta steget från kulissen in på scenen. Svimmar, blir sjukskriven. Tvingar sig en eller två gånger. Till slut blir situationen helt omöjlig, och han plockas bort ur repertoaren Detta drabbar ofta mycket berömda, framstående skådespelare. Senare hittar man dem ofta som halvbra regissörer eller hör deras röster i radioteatern Men scenteatern är slut för honom.
Han har fått SCENFROSSA.

I nästan varje hamn på Kanarieöarna eller på andra avlägsna öar på haven kan man se en något ovanlig segelbåt ligga ensam i ett hörn. Den ser sliten ut, men är välskött. Ägare bor ombord. Sysslar med någon reservdel eller läser böcker. Det ovanliga ligger i, att om du efter tre, fyra år återvänder dit, ligger båten kvar på exakt samma plats. Den har inte rört sig. Mannen sysslar och läser alltjämt. Hör man sig för på krogarna runt hamnen för man höra: Båten har varit ute i en mycket svår storm och varit nära att gå under. Efter tio dygns kamp mot ovädret nådde ensamseglaren denna hamn. Utmattad, med söndrig båt och sönderrivna segel liggar han nu där. Stilla. Kan inte segla ut på öppet vatten igen.
Han har fått SEGELFROSSA.

Inom litteraturen talar vi hellre om "kramp". "Skrivarkramp" Drabbar en författare, som gjort succé med någon roman. Han kan inte längre skriva.
( Stig Dagerman var ett tragiskt exempel på denna)
SKRIVARFROSSA eller KRAMP.

Slutord.
Frossa tycks vara ett resultat av övermått av det man älskar Kroppen orkar inte mer utan reagerar våldsamt. Frossan är inte en sjukdom utan en kroppens försvar.
Vad är då Livsfrossa? Att ålska livet till övermått? Motsatsen till brist och saknad? Översvämning. Vattennivån har nått hakan. Sedan drunknar du.
Den som vait nära att svälta ihjäl, äter gärna ihjäl sig vid tillfälle.
Död av för mycket liv!!