Döden,
Den söker efter mej.
Skriver en rad och sjunger
när mörkret kryper inpå
och vill älska med mej.

Sista vinglaset.
Man öppnar fönstret
och tror man är en fågel.

Den natten ställer inga frågor.
Den gråter
som en söndag utan mening.

Den är en pall att sitta på
invid sin grav
när snöflingor faller
och glittrar
och träden är ljuva
och sanna.

Ändå andas jag,
mina lungor pustar lätt,
suckar och man skakar på huvudet
och drar lät på smilbandet

Sedan håller jag för mina öron
som för att förneka mina tankar.

jag ser så många gravstenar
och undrar hur min kommer att se ut,
kommer den va huggen i sten,
eller kommer den ligga undanskymd,

Jag gissar att jag kommer kremeras
och spridas med vinden,
kanske kommer lite aska att landa
på en gren och luta sej
mot ett skott som ska slå ut.

Nej jag är absolut inte döende.
när jag tittar på klockan och tittar ut
är det som om det egentligen
inte finns någon mening med någonting

och det är ganska skönt
att tänka så