Sibylla spår mig
en utmätt lyckostig
mot stjärnors hemligheter

I mitt sinne hoppa jag på inbillad frihet
men kanske bara självbedrägeri
mot framgångens ironiska baksida

I dig ser jag förhoppning om lycka
ett löfte om renhet i fjällvatten
men så fast är jag i mitt fattiga bruna vatten

Inbillad succé,ammunition med vita lögner
likt kejsaren visar mina nya kläder
så jag slipper gå den smala vägen

Jag vilar i din famn liksom ungt barn
mitt huvud tungt och fullt av livet
ögonen slutna mot världen därute

Jag är trött, så trött på lögner
de sorter som jag och alla andra berättar
de grumlar sinnet och skapar tomhet

Nu är jag framme vid en ny anhalt
där livet väntar på nytt med val
kan jag orka välja det som känns rätt?